Tags

, , , ,

I am probably the last one on the planet to read We Need to Talk About Kevin by Lionel Shriver. But I finally ordered it from Amazon and read it. It took me about 50 pages before I was hooked, some books that become my favourites take perhaps 10-20 pages. So this one was a little bit difficult in the beginning. I have to admit that because I read it in English and this particular book has a language that is slightly more complicated to what I am used to reading it was slower than usual. I also didn’t feel in any way attached to the main character, she remained very distant to me throughout the book, well, perhaps until the 10 last pages… Which I won’t comment on, in case there are readers out there who haven’t read the book yet.

“We Need to Talk About Kevin” is a book written by a woman whose teenage son is the main character in a school massacre. In letters to her husband (who seemingly is out of the picture) she reflects on her sons childhood, her relationship with him and her husband’s relationship with their son. The book made me think, and I appreciated the book circle questions in the end of the book to think things through.

Another book I just finished is Into the Darkest Corner by Elizabeth Haynes. I enjoyed every minute of this book, it gripped me right from the start and kept me in suspense. The last 100 pages I read in one sitting, although sitting is not quite the right word for reading while walking, standing in the metro, walking up an escalator and waiting for the elevator.

The book is about Cathy, in two parallell stories, one in 2003 and one in 2007, describing her life “before” and “after”. I don’t want to spoil anything and won’t go into details, but the Cathy of 2003 is young, fun loving, going out with friends, dancing, having fun and meeting boys. The 2007 Cathy is quite the opposite. She suffers severe OCD (obsessive compulsive disorder), she stays to herself, has no friends, rarely goes outside her house and is afraid of basically everything. While the stories unfold you learn what changed Cathy’s life so profoundly, and the story is terrifying.

**********************************************************************************

De senaste veckorna har jag suttit med näsan djupt i några böcker jag beställt från Amazon. En av dem är “Vi Måste Prata Om Kevin” som kom ut för flera år sen men som jag inte har läst innan nu. Det tog ett tag innan jag kom in i boken, men mot slutet blev den riktigt bra och blev en riktig tankeställare. Boken handlar om mamman till Kevin som mördar ett tiotal tonåringar i en skolmassaker. Hon skriver brev till sin make som inte längre är med i bilden, reflekterar över sitt förhållande med sin son, med sin make, och hur Kevin var under sin uppväxttid. Boken har ett överraskande slut och fick mig att ändra perspektivet litegrann på mamman, som jag inte riktigt kände att jag kunde känna med i början och som gjorde boken lite tungläst (och det faktum att engelskan var lite mer komplicerad än vad jag är van vid att läsa).

Sen läste jag “Into the Darkest Corner” av Elizabeth Haynes, den hittar jag ingen svensk översättning till såhär på rak arm, den kanske inte har blivit översatt än. Det handlar om Cathy vid två tidpunkter i hennes liv: 2003 och 2007. Cathy år 2003 är en glad och livlig tjej, social, festar och träffar killar. Cathy år 2007 är hennes raka motsats. Hon lider av svår OCD (tvångssyndrom), hon vågar knappt gå utanför dörren och har inga vänner. Ju mer man läser desto fler ledtrådar får man om vad som har hänt, och boken blir bara mer och mer spännande ju fler sidor man läser. Rekommenderas varmt!

Advertisements