Tags

, ,

I live far away from the girls that I grew up with. When I visit them I reminisce and think about the past and how we were. When I compare ourselves to what we are now most things are the same, but there are some things that are different, in such a wonderful way.

When you are fourteen years old and you are doing your history presentation you have your notes that say exactly what you are going to tell your classmates. You barely look up from the paper and what matters is what everyone else thinks. You blush and you stutter and you haven’t been sleeping very well the night before. That is the little seed of a woman you are, only a little part of what you will be.

Twenty years later the little seeds have suddenly grown up. I look at the same girls but now they are women, and they are being so great at it. They are mothers and friends and wives and they glow and are strong, they have great taste and are  solid and funny and have beautiful laughs that are so contagious you have to laugh with them. These women no longer need their notes when they do their presentations. They read out loud, look at their audience and smile. And that is what is so great about not being fourteen anymore.

(Aliciarey)

*******************************************************************************************************************

Jag lever långt bort ifrån alla flickor jag växte upp tillsammans med. När jag besöker  dem tänker jag tillbaka på hurudana vi var. När jag jämför oss med vad vi är nu är vi ungefär likadana, men samtidigt finns det många saker som är annorlunda, på ett ganska underbart sätt.

När man är fjorton år och man håller ett föredrag i historia har man framför sig ett blad där det står exakt vad man ska säga. Man tittar knappt upp från pappret och man undrar vad alla tycker och tänker. Man rodnar och stammar och man har inte sovit så bra natten innan. Man är ett litet kvinnobörjan som står där, men bara en liten del av vad man kommer att bli.

Tjugo år senare har alla små kvinnobörjan vuxit upp. Jag ser på samma flickor men nu är de kvinnor, och de är så himla bra på att vara det. Det är vänner och mödrar och fruar och det lyser om dem, de är starka, de har utsökt smak, de är tuffa och roliga och har underbara skratt som smittar av sig. Dessa kvinnor behöver inte längre sina papper när de håller föredrag. De läser högt, ser på sin publik och ler. Och det är det som är så underbart med att inte längre vara fjorton år.

Advertisements